Igår läste jag ut deckaren "The end of the wasp season", Denise Minas senaste. Glasgow, de sociala skikten avklädda, sårbarheten, pengar ingenting att göra med trygghet - i och omkring detta vävt en mycket spännande deckare. Som oftast är deckarens natur är det snabb läsning; frånsett små avvikelser susar jag fram på motorvägen fram till målet, upplösningen.

Boken jag började läsa i morse är något helt annat. Jenny Diski "Skating to Antarctica" (På tunn is : En resa till Antarktis - en resa till Antarktis) - en biografi, samtidigt en resebiografi. Nu har jag kört av motorvägen, hastigheten starkt reducerad; slingriga vägar där uppmärksamheten är koncentrerad på skymd sikt bakom parkerade bilar, snäva kurvor, oväntade vägval; ibland får jag stanna och konsultera kartan, men också för att smälta oväntade vyer. Givande läsning av helt annat slag.

När jag nu tänker på det - när jag flyger läser jag helst deckare, men på tågresor hellre böcker som Jenny Diskis. Har det månne att göra med att flyg känns som en onaturligt snabb förflyttning av kroppen från en plats till en annan, medan tågresor gör att kropp och själ kommer fram samtidigt till målet ...? Kanske.